Arkiv för april, 2008

Ursprungligen publicerad 16 april 2008

På bloggen Kontaktmannen finns just nu ett inlägg om arbetstider. I inlägget konstateras att det är legio i reklambranschen att jobba övertid i mängder. Men att de på den egna byrån inte alls gör det, och trots det växer och mår finfint.

Det senaste året har jag ägnat mycket tid åt att fundera över sådant som arbetstid, effektivitet, arbetsro, kreativitet och annat. Under två år dessförinnan jobbade jag i snitt mellan 12 och 14 timmar om dagen sju dagar i veckan, resten av den vakna tiden ”umgicks” jag mer eller mindre med två mycket små döttrar.

Jag hade superkul! Kunde sitta och skriva till 4-5 på morgonen, sedan vara på jobbet mellan 8 och 9 någongång. Helgen var ett rätt ovälkommet avbrott som jag helst bortsåg ifrån, såvida det inte var något släkt-likt inplanerat.
Jag tyckte det var otroligt roligt att planera för event, aktiviteter, utveckling av tidningen, artiklar och allt annat inblandat.

Så höll jag på i två år. Sedan började det bli lite uppförsbacke. Vissa dagar blev jag sittande och zappade mellan mejlen (två svar iväg), infosidor på webben (Resumé, DM, Bold.se, Typophile, Designobserver, egna sajten … ), ringde nåt samtal, skrev en webbnotis … I slutet av dagen kändes det ofta som om jag uppnåt – ingenting.

Jag började så smått fundera på om jag hade ett rimligt arbetstempo. Jag är av naturen väldigt binär, antingen
är jag på eller så är jag av. Nu hade jag varit på i två år, men kände att jag började slira. Det var inte längre lika kul att gå till jobbet på morgonen. Frukostmackan från 7-11 började smaka mer papper än vanligt. Det började bli svårt att komma på bra lösningar på problem, idéer till utveckling, intressanta ämnen att skriva om – grenar som tidigare hört till mina absoluta styrkor.

Jag insåg att jag inte längre orkade hålla den nivå och kvalitet i arbetet som jag ville. Vilket var superjobbigt.

När jag sedan lämnade jag posten som chefredaktör för tidningen i höstas, var det som om luften helt gick ur. Plötsligt hann sena nätter, helg- och semesterjobb ikapp. Jag blev helt lamslagen, hade ingen arbetslust eller förmåga över huvud taget. Jag skötte mitt jobb, visst, men utan någon verklig glädje eller tillfredsställelse.
Jag insåg att jag varit på väg in i väggen, men stoppat i tid.

Nu har jag under några månader sakta fyllt på med energi. Det har varit en lärorik tid. Jag har dragit ett antal slutsatser, och även om de är personliga, tror jag att de är ganska generella. Här är några av dem.

1. Det måste finnas arbetstoppar. Och arbetsdalar.
I arbetstoppar känner man att man lever, man har kul och presterar många gånger de bästa resultaten.
Men en arbetstopp karaktäriseras av att det finns en dal på varje sida – annars är det ingen topp. I dag tror jag att arbetstoppar många gånger snarare är bulor i ett normalhögt tempo.
För att vi ska kunna prestera så bra i topparna, är det nödvändigt att de föregås av och följs av dalar. Riktiga dalar, där vi kan ta en sextimmarsdag, slinka förbi biblioteket eller ta en långlunch.

2. Allt annat än jobb
Det är underbart att jobba med något som verkligen intresserar en. ”Jag vill jobba med min hobby”, tänkte jag själv. Och så blev det.
Det är positivt om du är intresserad av ditt jobb, men det kräver att du skaffar andra hobbies. När du jobbar mycket, är risken stor att du hamnar i en bubbla av jobb. Du tänker jobbrelaterat, drömmer jobbrelaterat. Tar alla chanser du kan att ta in information med koppling till jobbet (genom att till exempel läsa branschpress på fritiden).
Men generellt och i kommunikationsbranschen i synnerhet är det viktigt att se annat. Att hänga med i nyhetsflödet. Att ha en hobby. Umgås med folk utan koppling till ens jobb på fritiden. Gör du det, samlar du hela tiden information och kunskap som både utvecklar
dig som människa och som yrkesperson.

3. Dröm
När jag jobbade som mest hade jag visioner, idéer och drömmar för hur tidningen skulle utvecklas. För min egen del och för min familjs del var det värre. Med lite tur hade jag någongång en idé om vad vi skulle kunna göra till helgen, men knappast något långsiktigt.
Att ha drömmar om sitt eget liv, utanför jobbet, tror jag är en mycket viktig del för att må bra. Så dröm, stort och smått. Det är också ett liv.

4. Koppla ner, koppla bort
Det är väldigt individuellt, men dagens arbetsmiljö är till
bristningsgränsen fylld med input. Mejl, webb, telefon, kollegor etc innebär visserligen en del nödvändig information, men oftast irriterande avbrott. För varje påstående eller fråga du ställs inför, måste du fatta ett eller flera beslut.
Jag siktar idag på att hinna med tre viktiga uppgifter per dag, uppgifter som jag försöker utse dagen före. Ibland funkar det, ibland inte.
Jag tror att många med mig skulle må bra av att få e-posten levererad två gånger per dag. Att inte ha ständigt tillgång till internet. Att kunna stänga av omgivningen vissa stunder för att kunna fokusera på mina egna uppgifter.

5. Glöm inte bort jobbet
Det är kul att jobba. Självklart hjälper man kollegor. Att sitta och spåna över möjligheter är supertrevligt. Det är viktigt att hålla en bra nivå i alla kanaler.
Javisst är det så. Men många gånger innebär det att
du glömmer bort ditt eget arbete. Själv satt jag ofta och skrev artiklar kvällar och nätter, efter att ha lagt dagen på möten, bollplankande och annat.
Glöm alltså inte bort att planera in tid för dina egna arbetsuppgifter. Lär dig att ibland säga ”visst, jag är
med, men vi får ta det när jag är klar med detta”.
Bara för att det är möjligt att alltid vara tillgänglig, måste du inte vara det.

Fem viktiga punkter för mig. Kanske banala, kanske välkända sedan tidigare, kanske nåt annat.

Vad säger du själv: kräver bra, kreativa resultat massor med övertidsjobb? Är det antalet timmar som ger resultat? Är det ok att inte läsa mejl när de kommer?