Olympiskt kul

Jobbar just nu med en artikel om den visuella identiteten för OS i Kina. Dessutom tittar jag på tidigare spels identiteter, på logotyper (emblem), piktogram och affischer i första hand.

Det är riktigt intressant att se hur de har utvecklats genom åren, framförallt på piktogramsidan men även logotyperna. Piktogrammen började användas vid OS i Tokyo 1964 och har sedan varit med i alla spel sedan dess. Trots det tycker jag att ingen hittills överträffat de japanska piktogrammen. De är tydliga, dynamiska och begränsar sig till minsta betydelseskiljande enhet, dvs de visar inte delar av kroppen som inte tillför information. Tyngdlyftarens ben är inte med, till exempel, det räcker att se skivstången på uppsträckta armar för att förstå.

Det är också min främsta kritik mot Otl Aichers hyllade piktogram för München-OS ’72. Visst är de fina, systematiska à là tysk perfektion, men det är också de de lider av: de tar inte hänsyn till vad som ska sägas, de följer ett system helt slaviskt.

Därefter har det i mångt och mycket gått utför, åtminstone på sommarsidan som jag tittat mest på. De flesta är bra, men få lysande. Piktogrammen för vinter-OS varierar på sitt sätt mer och där finns i mina ögon fler starka karaktärer, från Lake Placid via Lillehammer och Nagano (vassa!) till Torino som tänkt ganska nytt.

Vad säger trenden? Det finns faktiskt en trend som går ut på att informationssyftet mer och mer underordnas viljan att infoga piktogrammen i den allmänna identiteten. Inte bara logotypen och affischen ska prata värdnation, även piktogrammen får den rollen i stegvis högre utsträckning. Ofta blir klarheten lidande.

Kinas piktogram tycker jag trots det klarar sig med hedern i behåll. De är tydliga och synliga, trots att de samspelar med logotypen. Mindre lyckade är Sydney 2000 och Barcelona ’92 (som dock har mycket rörelse i sig).

Vad tycker du själv?

Vill du se piktogram, affischer med mera, besök
detta olympiska museum.
Vill du titta bara på piktogram,
besök denna ryska bildsida.

Det officiella olympiska museet är helt värdelöst ur detta perspektiv, tyvärr.

PS. En intressant anekdot: piktogrammen för OS i Mexiko ’68, med Lance Wymans enastående logotyp och identitet, är faktiskt de sämsta i historien. Se själv på länk ovan.

Annonser



    Kommentera

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com Logo

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

    Google+ photo

    Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

    Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: