Fegheten hämmar reklam- och designbranschen

Bloggen Kontaktmannen skriver om fegheten inom reklambranschen vad gäller att kritisera andras reklam. Han säger:

Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi ska kunna kritisera varandra inom reklambranschen. Utan att någon måste replikera i affekt. Jag tror att det är livsviktigt om vi ska kunna utvecklas överhuvud taget. Jag tror inte att en samling flinande ja-sägare gynnar varken de enskilda byråerna eller uppdragsgivarna. Jag kan inte komma på någon bransch där allt är lika slutet och tillrättalagt.

Jag säger: helt rätt. Inte att det är enda branschen, utan att det är en viktig och unik väg till utveckling av branschens kollektiva kunskap. Utan den utvecklingen kommer reklambranschen – och andra kreativa branscher – att gå i stå och bli omsprungen.

Skälet till att det är som det är tror jag går att hitta i navelsträngen mellan en kreatör/byrå och de jobb de släpper ifrån sig. Eftersom varje jobb är resultatet av ens eget privata tänkande, analyserande, jämförande och kreerande, uppfattas kritik av jobbet som kritik av personen. I förlängningen törs ingen kritisera andras jobb, för tänk om de kritiserar ens egna jobb nästa gång?

Som nybliven chefredaktör för CAP&Design införde jag både en debattsida, en hylla / hata-sida och senare ett kritikblock i tidningen. Målet var självklart att öppna för diskussion, för ”de ädla argumentens lansbrytande” och i förlängningen fördjupa och nyansera debatten och diskussionen kring först och främst design men gärna också reklam. Resultatet av hylla / hata-sidan var massiv kritik, delvis av teknisk art men folk ringde faktiskt upp mig och kände sig träffade. Debattsidan fick vi lägga ner andra numret, vi fick ingen att skriva. Kritikblocket lever än så länge och texterna där har många gånger varit tänkvärda, ibland lysande. Bara ett fåtal har givit respons i form av mothugg.

När Carl Fredrik Hultenheim fick skriva artiklar i tidningen ledde det också till att formgivare hörde av sig för att be oss avsluta hans kontrakt, då de kände sig träffade av hans (ofta bittra och generellt fokuserade) kritik. När vi uppmanade dem att bita tillbaka, tackade de ständigt nej.

Kontaktmannen värnar inte bara dagens bransch utan har ytterligare en viktig poäng.

Vad det gäller vår hållning till kommande generationer, borde vi ha en god distans till dem som ännu går i sina barnskor. Det är vi som är de besuttna. Det är vi som betraktar kidsen ur fågelperspektiv. Genom att vara lättstötta kväser vi framtiden och skapar små bleka kopior av oss själva. Vi hamnar i en nedåtgående, inavlad spiral där konformiteten sätter standarden både för medarbetare och jobb. Då är vi illa ute. Kanske är vi redan där, för det finns inte så många som tycker att svensk reklam gått framåt på sistone.

Alla som var på Guldägget i år fick uppleva hyllningen av svensk reklams kanske viktigaste person genom tiderna, Leon Nordin. De flesta uppfattade säkert också de rätt bitska kommentarer om reklamen Leon slängde ur sig på löpande band uppe på scen. Han bevisade inte bara att ryktet om honom själv som en okänslig sanningssägare var sant, utan att han fortfarande säger vad han tycker. Och tycker så förbannat.
Han påminner starkt om en annan grand old man, Georg Lois, amerikansk reklam-stjärn-ad på Madison Avenue från 50-talet och framåt (på Doyle, Dane, Bernbach och Papert, Koenig, Lois). I denna intervju skräder han inte orden, språket är gatans och åsikterna lika heta som när det begav sig. Läs den, läs den igen och fundera på vad du faktiskt kan göra i branschen.

————

Upprinnelsen till Kontaktmannens inlägg är en kommentar till en tidigare postning, där Kontaktmannen i ganska förvirrande ordalag hyllar ett grepp och dissar dess genomförande. Det handlar om en inbjudan utskickad av avgångsstudenter på en reklamskola av något slag (KY?).

Personligen tycker jag det är ett jäkla fjantande att klaga på genomförandet och avsaknad av finess. ‘Jag klarar kritiken, men det kan göras snyggare.’ Well, hade det gjorts snyggare, hade det inte bloggats om (som även Kontaktmannen noterar). Hade det gjorts snyggare hade ingen brytt sig.

Det studenterna, Lois och Nordin delar, är att de alla börjar utan reklamutbildning och / eller verkliga kunskaper om reklam och -branschen. Det tror jag kan vara en viktig nyckel i skapandet av nyskapande reklam.

Så, istället för att dissa studenternas genomförande, härma dem.

Annonser

  1. ƒrean

    Ser att du i det överstrukna brummar på med ditt mantra att outbildat är bäst. Det är dags att du backar upp det med statistik; kycklingägg, guldägg, utmärkelser; de sätt vi kan mäta kreativitet och ser om ditt önsketänkande håller.

  2. artofwork

    Nja, det är nog inget önsketänkande: jag är för utbildning, bra utbildning.

    Men svara mig på detta: varför kunde man göra så väldigt bra reklam på 60- och 70-talet, reklam som många gånger står sig bra mot dagens – trots att det sedan dess har tillkommit mängder med reklam- och designutbildningar?

    Jag tror helt enkelt att utbildningarna ofta leder till likriktning och att de som går dem gör för mycket reklam som den ska se ut, och för lite reklam som sticker ut. Vilken utbildning hade Jan Cederqvist? Paul Rand? George Lois? Jakob Trollbäck? David Carson? Herbert Bayer? etc.

    Vad är ditt önsketänkande? Att en utbildning ska göra dig till världens bästa kreatör?

  3. ƒrean

    Amen härregud har du inte google på din dator?

    Paul Rand: Pratt Institute, Art Students League
    George Lois: High School of Music and Art, Pratt Institute.
    Herbert Bayer: Bauhaus (inte butikskedjan)

    Varför gjordes det så mycket bra reklam på 60- och 70-talet? Gjordes det verkligen det? Står den sig så bra mot det bästa som görs idag?

    Idén om likriktning borde ryka varje gång du går på en elevutställning.

    Mitt önsketänkande? Att det är på de bästa skolorna i Sverige utbildas de bästa formgivarna. Dina undantag bekräftar regeln.

  4. artofwork

    `I literally learned nothing at Pratt; or whatever little I learned, I learned by doing myself.’
    – Paul Rand

    Du har rätt, jag borde kolla mina exempel bättre. De skolor du nämner är visserligen snarare konstskolor (Bauhaus undantaget), men det är ju utbildning.

    Men läs meningen före exemplen en gång till. Jag säger inte att alla som går en utbildning kopierar historien. Det finns massor med människor med utbildning inom reklam och design som gör ett bra jobb.

    Men jag hävdar att det inte krävs utbildning för att lyckas. Jag hävdar att många fantastiska designer och reklamare inte har design- eller reklamutbildning.
    Dessutom hävdar jag att utbildning ibland kan vara rakt av skadligt.*

    Angående 60- och 70-talsreklam: ja, det tycker jag verkligen. Framförallt introducerades många av de grepp som i dag tillhör kreatörens verktygslåda. Och ja, den står sig bra.
    Du får gärna upplysa mig om min missuppfattning här: jag är öppen för att lära.

    Jag är ganska less på elevutställningar. Det är mycket ”konstigt för konstigts skull”, mycket icke-tillämpat, en del uselt och något lysande undantag. Men jag är så ytlig så jag ser nog inte djupets oceaner.
    Och om utställningarna nu är så nyskapande och sprakande varierat, varför får det så litet genomslag i reklam och design?

    Din önskan har gått i uppfyllelse: det är det bästa skolorna som utbildar de bästa formgivarna. Konstigt vore annars.
    Den intressanta frågan är förstås hur bra formgivare blir du av att gå på skolorna?

    * På det sätt att du på en utbildning kan få lära dig att ”göra reklam”, dvs göra jobb som ser ut som reklam ser ut, som ser ut som design ser ut. Etc.

  5. ƒrean

    Nej, det krävs säkert ingen utbildning för att bli en bra formgivare. Men det är lite av en icke-fråga. För vilka är dessa horder av outbildade genier branschen håller tillbaka genom skråliknande metoder? Samma icke-status har frågan om likriktning. Bra utbildningar strävar efter att rekrytera så egensinniga studenter som möjligt. Att tro att de dyker upp som oskrivna blad tror jag är fel.
    Jag kanske ska förtydliga mig: Jag tror inte att skolans utbildning nödvändigtvis är det som förlöser studenten. Snarare är det den miljö de befinner sig i; bland andra studenter, att samarbeta med, att tävla emot, att hitta sitt sätt att förhålla sig till yrkesidentiteten. Till utveckligen hör, förstås, att tycka att alla lärare är idioter. Jag är alltid skeptisk mot formgivare som säger att de är jättenöjda med sin utbildning. Det får mig att misstänka att de inte ifrågasatte tillräckligt. Den typen av formgivare har vi inte heller så stor nytta av.

    Igår var jag på Konstfacks vårutställning. Kvaliteten varierade, säkert en del du skulle klassa som ”konstigt för konstigts skull”, icke-tillämpad (vad nu det är), och möjligen marginellt djupare än pappersytan. Problemet är att du gnäller på det här samtidigt som du klagar på likriktning på utbildningarna och efterlyser de som rör sig bortom konventionella marker.

    Jag är osäker på om du har en poäng. Jag är osäker på att du tror att du har en poäng. Vad vill du egentligen? Vad brinner du för?

    Yours,
    ƒ

  6. artofwork

    Poäng: Ett för tätt och långvarit umgänge med reklam och eller design kan leda till sämre förmåga att framställa effektiv sådan.

    Med andra ord: tittar du på massor med reklamfilm, annonser, kampanjsajter och lyssnar på en massa radiospot, förvrängs ditt perspektiv från mottagarens till den professionella betraktarens. Och det kan leda till att du gör reklam som får guldägg men inte ger resultat.

    Jag är rädd att många utbildningar tar dessa egensinniga studenter och helt enkelt exponerar dem för väldigt mycket bra reklam / design, lär dem samma kommunikationsteorier och samma branschnamn, och att de i slutänden kanske kommer ut med mer hjärna och mindre mage.

    Det är inte ett problem att ”gnälla” över exjobben (som jag, till skillnad från dig, ofta tycker mig hitta likheter emellan från år till annat) och samtidigt över likriktning. Jag skulle till och med kunna gå så långt som till att hävda att det finns en genre för exjobb.
    Men det värsta är ju att det som verkligen är kreativt nyskapande många gånger verkar falla in i strömlinjen när studenterna väl kommer ut i branschen. Men kanske är det helt enkelt så att det lysande blandas upp med en inte lysande bulk och därför syns sämre.

    Än en gång frågan: vad är din förklaring till detta? Att det inte händer?

    Jag brinner bland annat för utbildning: är en varm anhängare av skolor av olika slag. Däremot har jag kanske en annan syn på vad utbildningen borde innehålla än vad många kursansvariga och skolledare har i dag.

    Vad brinner du för?

  7. ƒrean

    Jag brinner för att göra bra saker. Göra sånt som är fult fint och sånt som funkar dåligt bra. Spiekermann sa något liknande när jag pratade med honom, jag tyckte det lät så bra. Jag tror alltid att nästa gång kommer jag göra ett fulländat jobb.

    Varför faller de kreativt nyskapande in i mainstreamfåran? Ja, säg det. Borde jag veta det? Det kan ha rent byråstrukturella och kulturella skäl, men att hoppas att din ädle outbildade vilde vars universitet sannolikt är den långa hårda vägen skulle höja sig över något han/hon snarare är marinerad i håller liksom inte. Allt jag vill är att du släpper den käpphästen.

    Apropå utbildningar: Ja, att de kan likna varandra från år till år får nog skyllas på trender. De finns överallt. Svåra att undvika om man inte väljer att isolera studenten sju år i en källare, något jag tycker skulle kunna vara ett intressant experiment men det har tyvärr gått och blivit politiskt inkorrekt att propagera för i dagsläget.

  8. artofwork

    Jag hade en gång planer på att stänga in tio ungdomar med olika modersmål och som bara pratade just modersmålet i ett hus i tre månader, och se hur de formade ett nytt språk. Det är nog fortfarande ok, eftersom det inte var en källare.

    Angående vilden så kan ju denne vara väldigt välutbildad inom vad som helst bortsett från reklam och design. Anser du att civilingenjörer, litteraturvetare och kemister är outbildade så står det för dig.
    I övrigt tror jag visst att en brokig yrkeskarriär / variationsrik bakgrund är en alldeles utmärkt skola för den som vill göra bra reklam och kommunikation – inklusive design.
    Det handlar inte om att man måste komma från ett missbrukarhem och ha blivit slagen som barn för att lyckas, så sådär väldigt hårt behöver det inte vara.
    Sedan säger jag ju inte att alla outbildade är bättre än alla utbildade. Kanske är det så att det är identiska normalfördelningskurvor för utbildade respektive outbildade när det kommer till skicklighet.

    Men du, varför är det så viktigt att jag slutar tro att för täta möten med ett medium förvanskar din syn på mediet? Varför stör det dig så?

    Tänk. Jag har i fyra år på CAP&Design propagerat för att design inte handlar om fint&fult. Fint eller fult är en smakfråga och rent subjektiva. Låter vi det säga vad som är bra respektive dålig design, försvinner plötsligt grunden för en hel yrkesdisciplin.

  9. artofwork

    För övrigt tycker jag att det är förbannat lustigt att hela denna diskussion grundar sig i den överstrukna delen av inlägget, en del jag tänkt stryka helt. Kanske tur att jag inte gjorde det 😉

  10. ƒrean

    Om jag anser att civilingenjörer, litteraturvetare och kemister är outbildade? Menar du såna som har utbildat sig till civilingenjörer, litteraturvetare och kemister eller såna som klivit direkt ut ur djungeln och blivit professorer på KTH då eller?

    Jag tror att det är bra, för att inte säga nödvändigt med en yrkeskår som har en annan erfarenhet än bara väggarna på ett universitet. Men att tro att reklam- och designyrkena tillsammans med att sitta i kassan på Konsum är de yrken som klarar sig utmärkt utan fördjupande studier är oansvarigt. Hur många medelmåttor ska du blåsa och låta tro att det bara är att hjula in på ett möte och ha lite sköna idéer för att kvala in? Det är som när Socker-Conny får ett vik som vårdbiträde och tror han är hjärnkirurg. Du går ingens ärenden med din missriktade passion. Det är det som stör mig. Så jag ber dig att sluta upp med det där nu.

    OM du gör det lovar jag att stå för notan när vi TILLSAMMANS ser 3 Solar och delar en flaska relativt gott vin. Alla smakomdömen är subjektiva, aldrig utlämnade åt fördjupning eller förädling. Med denna kulturrelativistiska syn kan jag stå inför a real treat.

  11. artofwork

    Jag förstår inte riktigt hur du har missat att jag pratar om reklam- och designutbildning, inte om utbildning över huvud taget. Jag har inte skrivit ut ”reklam- eller designutbildning” varje gång, det medger jag, men tycker ändå att jag gör det tillräckligt många gånger för att det ska vara tydligt. Det står bland annat i den överstrukna delen i inlägget, i mitt första svar på din inledande kommentar och i mitt svar på ditt andra inlägg.

    Men ok: jag lovar att inte inleda något korståg emot utbildning. Jag lovar till och med att fortsätta att uppmana folk att utbilda sig – kanske till och med inom reklam och design. Funkar?

    Dessutom lovar jag att i en nära framtid skriva ett inlägg om utbildning i den kommunikativa branschen (förlåt det trista uttrycket). Ska bara researcha lite först, så att du slipper göra jobbet åt mig i efterhand.

  12. ƒrean

    Jahaaaaaaa, du menade att reklam- och designutbildningar är väsensskilda från all annan slags utbildning (industridesign och arkitektur, går de in där, eller är det riktiga yrken som kräver riktiga utbildningar?)

    Ser fram mot ett välresearchat inlägg.

  13. artofwork

    Javisst är de det: jag kan inte tänka mig en annan utbildning som ägnar så mycket tid åt reklam och design som just dessa utbildningar.

    Researchen har påbörjats.




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: